Jaa, det verkar stämma ganska bra, tycker jag iaf.

Det brakade till på balkongen nyss, jag har min dator precis vid balkongdörren, så jag vred på huvet och fick se att regnet stod som spön i backen. Huh? Det var ju ganska fint nyss?? Släppte ner persiennerna med ett RASCH. *muttrar nåt om jävla väder* En plötslig vindpust kastar med en smäll sopen och skyffeln mot balkongdörren och jag hoppade en halvmeter på stolen. *herrejösses* Lättskrämd idag? Jo, det verkar visst vara så idag.

*bonk.... bonk....bonkbonk... bonk.........BONK* låter det från vardagsrummet. Mellansonen ska tydligen försöka se på tv. Jag väntar på den dagen då ett *bonk* släcker tvns liv för gott. Den har måååånga år på nacken. Det är en waaaaoooo-upplevelse att vi se på tv hos grannen som har en 42 tums platt-tv på väggen. Med surround. Jag hatar surroundljud, det blir så högt och konstigt när ljudet kommer från alla håll och kanter. Men det är väl bara för att jag är van med det gamla hederliga tvljudet, rakt framifrån.

Igår vaknade jag för första dagen på drygt två veckor helt befriad från ryggsmärtor. *yesss* En röjningsbacill drabbade mig samtidigt som jag slet ur sängkläderna och bar ner tvätten i tvättstugan. Jag fick ner gardiner, slängde tråkiga krukväxter, planterade om en annan krukväxt som hade växt ur sin kruka, sanerade sopskåpet och ett annat köksskåp, bäddade rent, hängde tvätt, torkade ur fönster, röjde upp på balkongen, sopade balkonggolvet som en galning... Senare på kvällen ryckte jag och stora grabben ut och hjälpte sambon att städa en buss. *puh* Det fick jag fan för idag. Jag kom knappt ur sängen i morse för det värkte nåt förjävligt i ryggen. Bara att ta ett par värktabletter och inta horisonalläge igen. Hade hunnit somna om sådär lagom gott när telefonen väckte mig. Det var min mamma som jag inte har pratat med på nästan 2 veckor. Hon var deppig över vädret, vissa personer och lite till. Vi diskuterade alkohol och dess dåliga inverkan på vissa personer. Nämner inte vem som gjort vad men någon hade kört veteranmoppe och kommit hem bakfull på måndag morron istället för söndag morron. Vart tog söndagen vägen? Suprise? - not! En kusin till mig hade 30-årsfest i fredags. Någon där hade som vanligt (alltså en viss vana hos denna person) tagit den där sista supen ett par gånger för mycket, trillat omkull på klinkersgolvet vid försök att ta på skorna, och slagit i bakhuvudet rejält. Dagen efter skyller h*n huvudvärken och illamåendet enbart på alkoholen men mamma misstänker en liten hjärnskakning för så jäkla dålig blir man inte enbart av alkohol. Denna person har vid många tillfällen druckit tills klockorna har stannat och sedan mått hur dåligt som helst i ett par dagar efteråt. Smart! Ännu en annan person hade faktiskt själv kommit på att det hade blivit lite väl mycket krökande på sista tiden så h*n skulle ta det lugnt och skärpa till sej. Förmodligen var väl pengarna slut... Ytterligare annan person kan inte hålla nånting för sig själv som man säger i förtroende och vips vet hela släkten om det lilla "förtroendet". Men jag tycker nog att om man vet att personen inte kan hålla snattran så behöver man ju inte prata om känsliga saker. Eller hur. Det är faktiskt ganska skönt ändå att ha tjocka släkten på drygt 10 mils avstånd.

Sambon kom just med tråkiga nyheter, med tårarna rinnandes nerför kinderna står han och säger att en underbar person ligger för döden och verkar bara ha timmar kvar i livet. Han åkte på semester i Bosnien för ett par veckor sedan. I förra veckan insjuknade han och fick söka läkare. Fyra läkare kunde inte komma fram till vad han led av, det verkade vara någon form av lunginflammation. I söndags hade sambon telefonkontakt med vännen. Han var verkligen dålig och hade svårt att prata. Lungkapaciteten var bara 50% då. Igår ringde vännens mamma och var förtvivlad. Han har hamnat i respirator och är inte kontaktbar. Idag fick sambon veta att han har blivit så dålig att han förmodligen ligger för döden. Jag är chockad. Detta är inte sant!! Tar det jävla eländet aldrig slut?

//Camilla - chockad och ledsen